andlighet vs. flykt
Min vän erkände inte nyttan av att anstränga sig för att göra saker bättre eftersom världen, livet, universum strävar efter balans, vilket han översatte till att en god gärning sålunda resulterar i en negativ reaktion från livet, gud, kosmos - detta för att upprätthålla balansen. Och omvänt, en negativ handling kommer att uppvägas av en positiv reaktion.
Jag har sprungit på det här förr - hos sökare, ett par teatervänner etc. och har försökt förstå hur de kan dra dessa slutsatser utan att blinka.
Tack och lov är det här resonemanget för de flesta människor helt vansinnigt, men fler än man tror som har något slags andligt intresse har såna här tankar.
Låt oss till att börja med vara enkla och logiska och brutala: Det skulle faktiskt betyda att det kan betraktas som en god gärning att köra en buss med dynamit rakt in i BB - för universum skulle "balansera upp" detta med något minst lika gott.
Jag tror min vän som skrev kommentaren djupast sett inte tycker det - för han är nämligen en riktigt reko och välfungerande person - men hur tänker han då? Vad är det för andlig idé och erfarenhet som gör att han känner sig tvungen till att replikera på det här viset?
Jag är övertygad om att början till tanken kommer från den genuina religiösa upplevelsen, andliga insikten, om att det finns en inneboende perfektion i hela tillvaron, om att allt hänger ihop. Det onda och det goda är en del av samma livsväv. Vi är en del av detta och vi kämpar i onödan mot livets essens, istället för att Ge Upp och tillåta oss att vara i harmoni med Allting.
Denna insikt är en del av de flesta religioner - men har i vår tid packats om, lokalt tonsatts av Thomas di Leva och tillåtits tolkas fritt efter eget humör och lust. "Jag kan göra hur jag vill, för allt hänger ihop!"
Det finns new age böcker som radar upp alla från Jesus till Hitler till Nelson Mandela till Jack the Ripper och okritiskt bedömer dem utifrån hur väl de fyllde sin roll i "det kosmiska spelet". Ingen värdering förstås huruvida Hitler, Jesus eller Mandela var ond eller god, bara hur stor deras roll var och hur väl de uppfyllde den.
Nån som reagerar?
Jag var på en konferens en gång där den japanske zen-mästare (för att impa) drog den klassiska historien om lärjungen som ville hjälpa en man knuffa sin tunga vagn upp för backen, men fick stryk av sin mästare för det var lönlöst att göra någonting innan man uppnått Buddha-natur.
Många av deltagarna nickade beundrande, förutom den thailändske buddhistiske mästaren som böjde sig fram och viskade -"typical japanese.... very good at avoiding responsibility..."
Huvet på spiken!
Det går nämligen att åstadkomma nåt, det vet varenda människa. Och man kan göra det ännu effektivare om man dessutom vilar i insikten om att livet i grunden är gott - väl medveten om att det finns mycket att göra.
På så sätt kan vi få ihop det nämligen, på ett högre plan inte enbart intellektuellt men också själsligt och fysiskt - för det pågår en oerhörd mängd kriser som måste bemötas och en explosiv dynamisk utveckling av tankar och teknik. Om människor med hjärta dessutom ser på varandra med insikten om att allt hör ihop, att vi oundvikligen är sammanvävda och ytterst sett inte skilda alls, då går man till verket med angelägenhet som inte är sprungen ur ångest som man söker undvika, men ur omsorg.
Det finns flera representanter för detta högre perspektiv inom de traditionella religionerna, men även utanför.
Andrew Cohen (som jag lärt mest av), Ken Wilber, Sri Aurobindo, Pierre Teilhard de Chardin. Barbara Marx Hubbard (nej, ingen förbindelse med den andre Hubbard som vissa inte kan låta bli att tro) är några exempel. Det spännande är att dessa tankar är fritt tillgängliga, det är upp till var och en av oss att tänka själva och dra våra egna slutsatser, och testa dom i ord och handling - vilket min vän faktiskt gjorde när han skrev sin kommentar - och här var svaret!
HEJ PER, TACK FÖR KOMMENTAR! OK, NU HAR DU SLÄPPT UT KATTEN UR PÅSEN SÅ HÄR KOMMER MINA KOMMENTARER TILL DINA KOMMENTARER, OCH SÅ KAN VI FORTSÄTTA I ALL EVIGHET :-)
NÅT KUL SKA MAN JU HA!
IRION
andlighet vs. flykt
Jag fick en kommentar på inlägget "psykologens kamp" från en vän som har ett seriöst andligt intresse. Tänkte använde den kommentaren som språngbräda för följande inlägg.
Min vän erkände inte nyttan av att anstränga sig för att göra saker bättre eftersom världen, livet, universum strävar efter balans, vilket han översatte till att en god gärning sålunda resulterar i en negativ reaktion från livet, gud, kosmos - detta för att upprätthålla balansen. Och omvänt, en negativ handling kommer att uppvägas av en positiv reaktion.
Jag har sprungit på det här förr - hos sökare, ett par teatervänner etc. och har försökt förstå hur de kan dra dessa slutsatser utan att blinka.
(DET ÄR EGENTLIGEN INGEN SLUTSATS, DET ÄR EN NATURLAG, EN PRINCIP, DVS DET FINNS INGA UNDANTAG. SOM GRAVITATIONEN UNGEFÄR, DET ÄR JU INGEN ÅSIKT, ELLER HUR? DET ÄR BARA DET ATT DE FLESTA TROR ATT DENNA LAG BARA KAN APPLICERAS PÅ FYSIKLEKTIONERNA I SKOLAN, NÄR DEN I SJÄLVA VERKET STYR HELA VÅRT LIV)
Tack och lov är det här resonemanget för de flesta människor helt vansinnigt, (DET STÄMMER ATT DE FLESTA INTE ÄR MEDVETNA OM ATT DET ÄR SÅ HÄR UNIVERSUM FUNGERAR UTAN TROR PÅ DEN ILLUSION SOM DERAS/VÅRT INTELLEKT HITTAT PÅ) men fler än man tror som har något slags andligt intresse har såna här tankar. (DET ÄR SOM SAGT INGEN TANKE ELLER ÅSIKT, DET HANDLAR OM EN FYSISK NATURLAG. SE PÅ EN VATTENYTA T EX ÄR DET EN ÅSIKT ATT DEN INTE LUTAR ÅT NÅGOT HÅLL UTAN ALLTID LIGGER PERFEKT VÅGRÄTT?)
Låt oss till att börja med vara enkla och logiska och brutala: Det skulle faktiskt betyda att det kan betraktas som en god gärning att köra en buss med dynamit rakt in i BB - för universum skulle "balansera upp" detta med något minst lika gott. (JA, DET STÄMMER ATT VISSA MÄNNISKOR KAN TYCKA ATT DET ÄR EN GOD GÄRNING. TE X I ISRAEL SKULLE EN HAMASMEDLEM KUNNA GÖRA EN SÅDAN HANDLING. HAR HAN FEL ELLER RÄTT? VEM KAN BEDÖMA DET? DU?
I SJÄLVA VERKET ÄR ALLTING SOM HÄNDER I UNIVERSUM HELT NEUTRALT. DET BARA HÄNDER. SEDAN GÅR VI EFTER OCH BEDÖMER DET SOM HÄNT SOM "GOTT" ELLER "ONT". MEN VAD SOM ÄR GOTT/ONT ÄR ALLTID RELATIVT OCH FÖRÄNDRAS MED OLIKA TIDER OCH KULTURER. HÄR PRATAR VI ALLTSÅ OM ÅSIKTER OCH TANKAR, IDÉER INTE NÅGOT ABSOLUT (SOM EN NATURLAG T EX :-). EGOT ÄLSKAR DETTA, FÖR DET GER DET EN KÄNSLA AV ÖVERLÄGSENHET: "JAG VET VAD SOM ÄR BÄST FÖR ANDRA OCH JAG KAN HJÄLPA DEM". FARAN ÄR ATT DET LEDER TILL ARROGANS OCH ANDLIG ARROGANS ÄR DEN SVÅRASTE ATT UPPTÄCKA, SPECIELLT HOS SIG SJÄLV.
Jag tror min vän som skrev kommentaren djupast sett inte tycker det - för han är nämligen en riktigt reko och välfungerande person (OCH ORSAKEN TILL DET ÄR KANSKE ATT JAG INTE KÄNNER ETT BEHOV AV ATT FÖRÄNDRA VÄRLDEN UTAN ÄR FULLT TILLFREDS MED DEN PRECIS SOM DEN ÄR - PERFEKT I ALLA AVSEENDEN)- men hur tänker han då? Vad är det för andlig idé och erfarenhet som gör att han känner sig tvungen till att replikera på det här viset?
Jag är övertygad om att början till tanken kommer från den genuina religiösa upplevelsen, andliga insikten, om att det finns en inneboende perfektion i hela tillvaron, om att allt hänger ihop. Det onda och det goda är en del av samma livsväv. (DET ONDA OCH GODA FINNS ALLTSÅ INTE MER ÄN I VÅRA TANKAR/ÅSIKTER, INTE UTE I VÄRLDEN SOM SÅDAN. EN TSUNAMI ÄR INTE OND. EN TIGER SOM ÄTER UPP EN BABY ÄR INTE OND. DET ÄR VI SOM DÖMER DEM TILL DESSA BEGREPP) Vi är en del av detta och vi kämpar i onödan mot livets essens, istället för att Ge Upp och tillåta oss att vara i harmoni med Allting. (LÅTER BRA, TYCKER JAG :-)
Denna insikt är en del av de flesta religioner (KONSTIGT, ELLER HUR?)- men har i vår tid packats om, lokalt tonsatts av Thomas di Leva och tillåtits tolkas fritt efter eget humör och lust. "Jag kan göra hur jag vill, för allt hänger ihop!" (DETTA LÅTER SOM EGOTS TOLKNING. JAG, JAG, JAG...)
Det finns new age böcker som radar upp alla från Jesus till Hitler till Nelson Mandela till Jack the Ripper och okritiskt bedömer dem utifrån hur väl de fyllde sin roll i "det kosmiska spelet". Ingen värdering förstås huruvida Hitler, Jesus eller Mandela var ond eller god, bara hur stor deras roll var och hur väl de uppfyllde den.
Nån som reagerar? (MERA MINDGAMES, INTELLEKTET ÄLSKAR ATT HA ÅSIKTER OM ALLT OCH ALLA)
Jag var på en konferens en gång där den japanske zen-mästare (för att impa) drog den klassiska historien om lärjungen som ville hjälpa en man knuffa sin tunga vagn upp för backen, men fick stryk av sin mästare för det var lönlöst att göra någonting innan man uppnått Buddha-natur.
Många av deltagarna nickade beundrande, förutom den thailändske buddhistiske mästaren som böjde sig fram och viskade -"typical japanese.... very good at avoiding responsibility..." (HUMOR ÄR ALDRIG FEL ÄVEN OM JAPANEN HADE RÄTT I SAK. DET ÄR INTE SÅ SVÅRT ATT GÖRA SIG LUSTIG ÖVER ANDRA).
Huvet på spiken!
Det går nämligen att åstadkomma nåt, det vet varenda människa. (KAN DU GE NÅGRA KONKRETA EXEMPEL PÅ NÅGOT GOTT SOM NÅGON GJORT SOM INTE HAFT NÅGRA NEGATIVA EFFEKTER PÅ NÅGON ELLER NÅGOT?) Och man kan göra det ännu effektivare om man dessutom vilar i insikten om att livet i grunden är gott - väl medveten om att det finns mycket att göra.(OCH VAD ÄR SLUTMÅLET FÖR ALLT DETTA GÖRANDE: ATT ALLA SKA BLI SNÄLLA OCH GLADA OCH LYCKLIGA ÖVERALLT PÅ JORDEN? KONSTIGT ATT DETTA INTE LYCKATS GENOMFÖRAS HITINTILLS I VÄRLDENS HISTORIA MED ALLA FINA OCH GLADA OCH GODA MÄNNISKOR OCH RELIGIONER SOM FUNNITS I TUSENTALS ÅR. VÄRLDEN SER UT UNGEFÄR LIKADAN, TYCKER JAG, SAMMA PERFEKTA BALANS AV KRIG, SVÄLT OCH ELÄNDE Å ENA SIDAN OCH GLÄDJE, FRED OCH ÖVERFLÖD Å ANDRA SIDAN. DET VORE VÄL OBEGRIPLIGT ATT INTE JORDEN BLIVIT "BÄTTRE" PÅ ALLA DESSA ÅR OM MAN INTE INSER HUR LIVET HELA TIDEN BALANSERAR ALLA ENERGIER FÖR ATT VARA I PERFEKT BALANS. VITT KAN INTE FINNAS UTAN SVART I VÅRT INTELLEKT DÄR DESSA BEGREPP SKAPAS, LIKA LITE SOM ATT "GOTT" KAN FINNAS UTAN "ONT". DET ÄR BARA ATT ACCEPTERA. HUR SKULLE "VÄNSTER" SE UT UTAN "HÖGER"? HUR SER "UPP" UT UTAN "NER"? SE PÅ EN YIN/YANG SYMBOL. EXAKT LIKA DELAR SVART OCH VITT. VET DU NÅGOT SOM DE INTE VISSTE SOM SKAPADE DENNA SYMBOL?
På så sätt kan vi få ihop det nämligen, på ett högre plan inte enbart intellektuellt men också själsligt och fysiskt - för det pågår en oerhörd mängd kriser som måste bemötas och en explosiv dynamisk utveckling av tankar och teknik. Om människor med hjärta dessutom ser på varandra med insikten om att allt hör ihop, att vi oundvikligen är sammanvävda och ytterst sett inte skilda alls, då går man till verket med angelägenhet som inte är sprungen ur ångest som man söker undvika, men ur omsorg.
OK, BRA. ALLT ÄR ETT. DET FINNS BARA EN. OCH DEN ENDE LEKER ATT HAN/HON ÄR ISRAEL OCH PALESTINIER, AMERIKAN OCH IRANIER, KINES OCH SVENSK. OCH ALLA OCEANER OCH ALLA STJÄRNOR OCH ALLA SANDKORT I ALLA ÖKNAR. DÅ MAN SER DETTA SÅ FÖRSVINNER JU HELT NATURLIGT KÄNSLAN AV ATT NÅGOT ÄR "FEL" MED VÄRLDEN, ATT DEN SKULLE BEHÖVA "MIN" HJÄLP ATT FIXA TILL SIG SÅ ATT DEN BLIR "BÄTTRE". DET ÄR EGENTLIGEN BARA EN GIGANTISK LEK. "FELEN" MED UNIVERSUM HITTAS PÅ I VÅRT MIND/INTELLEKT MED EGOT SOM UPPFINNARE MED MOTIVERINGEN ATT SÅ LÄNGE MAN STRÄVAR EFTER NÅGOT ANNAT ÄN DET SOM ÄR JUST NU SÅ KOMMER JAG ATT FINNAS TILL (DVS TANKEKONSTRUKTIONEN SÖKAREN/EGOT)
Det finns flera representanter för detta högre perspektiv inom de traditionella religionerna, men även utanför.
Andrew Cohen (som jag lärt mest av), Ken Wilber, Sri Aurobindo, Pierre Teilhard de Chardin. Barbara Marx Hubbard (nej, ingen förbindelse med den andre Hubbard som vissa inte kan låta bli att tro) är några exempel. Det spännande är att dessa tankar är fritt tillgängliga, det är upp till var och en av oss att tänka själva och dra våra egna slutsatser, och testa dom i ord och handling - vilket min vän faktiskt gjorde när han skrev sin kommentar - och här var svaret!
VAD ÄR DIN EGEN ERFARENHET FRÅN DITT EGET LIV? NÄR DU HAR VARIT SNÄLL OCH GOD HAR DU ALLTID BEMÖTTS PÅ SAMMA SÄTT AV ANDRA? HAR DET BARA GÅTT "BRA" FÖR DIG GENOM HELA LIVET? HAR DET INTE VARIT UPP OCH NEDGÅNGAR? NÄR MAN SER TILLBAKA PÅ SITT LIV KAN MAN IBLAND SE HUR PERFEKT BALANSERAT DET VARIT I MED- OCH MOTGÅNGAR. MAN BLIR IMPONERAD!
NATURLIGTVIS ÄR DET INGET "FEL" MED ATT HJÄLPA ANDRA ATT BLI GLADA OCH STRÄVA EFTER ATT ALLA SKA GÅ MÄTTA TILL SÄNGS PÅ KVÄLLEN, DET ÄR BARA DET ATT DET INTE ÄR SÅ JÄTTEVIKTIGT SOM MÅNGA TYCKS TRO. HÄNDER DET SÅ HÄNDER DET OCH DÅ ÄR DET DET SOM HÄNDER JUST NU.
OCH EN BETYDLIGT INTRESSANTARE FRÅGA ÄR JU: VEM SKULLE DU VARA OM DU INTE HADE DESSA TANKAR OM ATT FÖRÄNDRA OCH FÖRBÄTTRA VÄRLDEN? OM DU SLÄPPER DE TANKARNA ETT ÖGONBLICK, VEM ÄR DU DÅ???
Hört talas om Thomas Malthus? :)
Caps Lock, snart på ett tangentbord nära dig.
I övrigt bör alla som talar om perfekt balans vara de första som "bevisar" sin tes. Men visst; perfekt balans uppnås per automatik och vi kan därmed lycksaliga dansa ringdans in en pöl av oskuldsblod tillsammans med Crowley och LaVey, fast förvissade att universum kommer att laga sina sår med mer blommor och magi utan vår hjälp. Eller också tar vi vårt ansvar som tänkande individer och nyttjar empati. De av oss som besitter förmågan, det vill säga.
